Dagen efter Köpenhamn. Det snöar ute och människorna springer på inför julen och den mysiga helg som väntar. För en vecka sedan klädde vi på oss Lucia linnen för en lång dags promenad från centrala Köpenhamn ut till Bella Center där ledarna för världen förhoppningsvis diskuterade om vår framtid. Jag har aldrig förut rest för att gå i ett demonstrations tåg. Men det här var något man inte ville missa.

Tillsammans med människor från alla jordens hörn gick vi i sex timmar och minusgrader den 7 km långa promenaden. I TV såg man mest av de fåtal svartklädda som bara ville bråka som ironiskt nog liknade oljeländernas roll under COP15.

I verkligheten var demonstrationen snarare ett karnevalståg med positiv stämning och där folk dansade, log och hoppades nå fram till alla dessa politiker som håller vår framtid i sina händer. Där fanns de som gjort sin första utlandsresa, bara för att få sin röst hörd, ditresta från länder som redan idag känner av klimatförändringarna. Där fanns barnfamiljer och barnvagnar. Där fanns de “vanliga människor” som du och jag som alla vädjar våra ledare att förstå: There is no Planet B.

Deppigt kan det tyckas nu med facit i hand att COP15 inte inte blev det vi hoppats på. Är det då förgäves alla de små saker vi gör i vår vardag? Ska jag sluta återvinna, börja ta bilen istället för bussen, lämna granen och ljusstaken och lampor igång när jag är borta hela dagen, konsumera energi och prylar utan en tanke – för det är ju ändå kört?

Inte alls. Det är nu det verkligen betyder något vad vi alla gör. I våra hem, när vi väljer varor, hur vi reser, vad vi lägger våra pengar på. Nog var det väl lite väl optimistisk att tro att 193 länder kan komma överens om ett enskilt avtal? Men det är nog det som måste till. Det kommer inte bli enkelt för världens ledare, inte för oss vanliga dödliga heller. Men det finns något oerhört mäktigt i att människor från hela jorden kämpar mot en gemensam vision: en hållbar värld.

Det är mitt starkaste minne från Hopenhagen och därför deppar jag inte idag utan ser fram emot hur vi kan tillsammans påverka våra vänner, grannar och våra länders ledare för att nå detta mål. För vi har ju egentligen inget val, det finns ingen plan b.