– Jag tror att vår planet kommer finnas kvar för en lång tid framöver, men vad kommer hända med civilisationen? Tidigare civilisationer har haft ett eller två miljöproblem att hantera, vi har en lång lista, säger Lester Brown.
Brown är kanske världens mest inflytelserika icke-politiker och enligt många, en framstående kandidat till Nobels fredspris. Vi träffade Lester Brown då han nyligen var i Stockholm för att prata om globala miljöfrågor och sin senaste bok Plan B 4.0.
– Plan A som är Business as usual fungerar inte. För att ta oss ur vår nuvarande situation måste vi tänka i nya banor. Därför skrev jag boken Plan B som tar upp alla dagens miljöproblem och hur vi kan lösa dem, säger Lester Brown.
Boken Plan B 4.0 är unik. Få andra böcker inom miljöområdet ger en så heltäckande bild av världens miljöproblem samtidigt som läsaren blir matad med en rejäl portion hopp om att vi faktiskt kan ta oss ur vår nuvarande situation om vi bara bestämmer oss. Lester sticker ut från mängden genom att hela tiden se lösningarna och ge konkreta förslag på hur vi kan komma tillrätta med problemen. Han verkar vara en obotlig optimist.
– Jag förlorar aldrig hoppet fullt ut. Någon sa en gång att det är för sent att vara pessimist. Det har vi inte tid till, säger Lester.
I Plan B 4.0 presenteras fyra huvudsakliga problemområden: en okontrollerad befolkningstillväxt, allt för höga växthusgasutsläpp, utbredd fattigdom och att jordens ekologiska system hamnat ur balans med bland annat jorderosion som följd. Lester poängterar att det inte räcker med att lösa ett av problemen för att på lång sikt säkra civilisationens överlevnad, vi måste lösa alla på en gång och det måste ske nu.
– Vi måste agera på samma sätt som bilindustrin gjorde under andra världskriget då man under några få månader kunde ställa om från bilproduktion till vapenproduktion. För att klara av våra problem måste vi mobilisera lika snabbt som om vi var i krig, säger Lester.
Men tar det då inte väldigt lång tid att ställa om och till exempel stänga ner alla kolkondenskraftverk?
– Vet ni hur lång tid det tar att bygga en vindkraftspark? 12 månader! Det är bara att stänga ner kolkraften, det finns inga ursäkter för att inte göra det, säger Lester Brown.
Lester Brown
Det var under Lesters uppväxt på den amerikanska landsbygden som intresset för miljöfrågor uppstod. Han bodde även under en period i Indien och fick då själv se problem relaterade till jordbruk och överbefolkning på nära håll. Med sina 76 år på nacken, sin ödmjuka stil, kunnighet och iklädd gympaskor till kostymen sätter han definitivt avtryck. Som utbildad agronom, grundare av World Watch Institute och Earth Policy Institute samt med ett gäng böcker i bagaget har Lester skaffat sig en minst sagt gedigen kunskap inom globala miljöfrågor. Han har övervägt att ge sig in i politiken men anser att han gör störst nytta i sin nuvarande roll.
– Som framgångsrik politiker blir man överhuvud för enbart ett av 192 länder. Dessutom måste man som politiker kompromissa, det är inte jag speciellt bra på, säger Lester.
I boken Plan B läggs stor vikt vid vårt överutnyttjande av resurser, framför allt vatten. I nuläget pumpar vi upp vatten från underjordiska vattendepåer i en snabbare takt än de fylls på. Vi har hamnat i vad Lester kallar för en food bubble economy där vi lever på tillgångar som inte är hållbara. Man kan se det som att vi lever på resurser som ägs av kommande generationer.
– Bubblan kommer spricka då matproduktionen till slut begränsas av vattendepåernas påfyllningstakt. Jag tror att Peak Oil och Peak Water inträffar samtidigt. Den stora skillnaden är att vi har alternativ till oljan, men vilket är alternativet till vatten, ifrågasätter Lester.
Lester anser att tillgången på mat utgör en mycket svag länk i vårt samhälle. Boken Who will feed China? som kom ut 1995 och tog upp problematiken med en kraftigt ökande population och ett jordbruk som inte kunde mätta alla munnar innebar att Lester Brown blev nästintill omåttligt uppmärksammad i Kina. Boken rörde om ordentligt i grytan och resulterade i att Kina strukturerade om hela sin jordbrukspolitik.
– Jag är mycket stolt över boken och att den bidrog till en positiv förändring i Kina. Jag är även stolt över den strategi som jag 1965 tog fram för Indiens jordbruk. Regeringen antog mitt förslag vilket resulterade i att Indien dubblerade sin skörd av vete på bara sju år. Inget annat land har varken före eller efter kunnat göra detsamma, säger Lester.
Brown berättar om hur vi måste börja se på länders säkerhet ur ett nytt perspektiv.
– Maten är den svaga länken i vårt samhälle. I nuläget ser vi det som att det största hotet kommer från terror, krig och liknande. Vi måste inse att vårt nuvarande försörjningssystem av mat är en allvarlig säkerhetsrisk för ett samhälle, säger han.
En av alla Lesters lösningar för att minska miljöförstöringen är att genomföra en skatteväxling. Han menar att ett skatteskifte är det enda alternativet som får marknaden att avspegla verkligheten. Han anser att individuella utsläppsrätter förvisso är en möjlighet, men inte ett bra och effektivt alternativ.
– Man måste sänka inkomstskatten och samtidigt höja skatten på resurser. På så vis försvinner inga skatteintäkter. Systemet kostar inte så mycket utan omfördelar bara skatteintäkterna och gör att vi minskar användandet av fossila bränslen, säger Lester.
Lester ser Sverige som en förebild inom flera miljörelaterade områden. Men gällande etanolen tycker han att svenskarna satsat fel.
– Jag anser att biologiskt framställda bränslen är ineffektiva. På samma mark som man odlar majs för etanolframställning skulle man kunna bygga vindkraft och framställa långt mycket mer elenergi. Jag tror definitivt på en expansion av eldriven kommunikation, både vad det gäller biltransporter och spårburen trafik, säger Lester.
Vindkraften ligger Lester Brown varmt om hjärtat och han relaterar gång på gång till vindkraftens potential för att eliminera oljerelaterade utsläpp. Ett exempel på vindkraftens möjligheter är Kina som har fördubblat sin vindkraftskapacitet fem år i rad.
– Att till och med oljebolagen i Texas nu investerar i vind- och solenergi är tydligt tecken på att oljetiden verkligen är över, avslutar Lester Brown.
Kanske tyder det även på att tiden för Business as usual är över och att vi nu är redo för att på allvar ta itu med Plan B?
Lesters miljöidoler
|
![Skottland, vindkraft & Energy [R]evolution!](http://green.growyn.com/wp-content/themes/growyngreen/timthumb.php?src=http://green.growyn.com/wp-content/uploads/2010/07/Colin-Gregory-Palmer.jpg&w=220&h=120&zc=1)
Kommentarer
Tack för en intressant artikel! Den som vill läsa mer om Plan B 4.0 är välkommen till http://www.svenskaplanb.se.
Och texter av James Hansen på svenska finns på http://www.framtidsverket.se.
Ganska kul och lätt läst artikel.
Han har ju rätt i mycket speciellt i det att
vi inte har tid att vara negativa.
Vad tyckte han om kärnkraft?
Vind kraft verkar det vara sån dålig ut växling på finns det någon forskning på det ?
// Mats
Mats, Lester skriver i Plan B 4.0 att vi inte behöver en utbyggnad av kärnkraften utan att de få kärnkraftverk som nu byggs i världen bara kommer att ersätta de gamla som stängs av, utan någon total tillväxt i kapacitet före år 2020. Vidare skriver Lester att förutsatt ett pris som inkluderar alla kostnader för bland annat förvaring av det radioaktiva avfallet, nedmontering av kärnkraftverket när det är utslitet, försäkringar för reaktorerna med mera, så är kärnkraften helt enkelt inte ekonomiskt lönsam.
Hej
Kul att läsa intervjun, Lester Brown är onekligen en man som levererar hårda fakta och smarta lösningar i nästan samma frekvens som Thomas Östros ploppar ur sig mer eller mindre intelligensbefriade kommentarer.
Lite tråkigt att skriva en kommentar eftersom jag i princip håller med om allt som sägs, men efter att ha läst utvalda delar av plan B skulle jag bara vilja tipsa om Tim Harfords, The Undercover economist, där konceptet om utrotande av fattigdom och hjälp mot sönderfallande stater utvecklas mer genomgående.
Tycker även det han säger om att varje energislag ska bära sina totala egna kostnader (inte bara produktionskostnader) vilket t.ex. enligt hans beräkningar skulle få bensinen att kosta ca 23 kr litern är helt rätt men har svårt att se att man skulle kunna genomföra sådant på global nivå.
Men måste bara fråga, med resonemanget ni hade om att kärnkraften inte var ekonomisk försvarbar, är det ngt energislag som är ekonomiskt försvarbart i så fall? (alltså utan subventioner etc)
Tillsist, alla vi som är uppväxta med T2 (och det fiktiva mästerverket Aqua Man, highest-grossing opening weekend in movie history) förstår att den som är god vän med Cameron måste vara en mycket smart och trevlig person.
Mats E, tack för inlägget. Vi har inga siffror att backa upp med men logiskt sätt borde avvecklings-, underhålls-, säkerhets- och försäkringskostnader vara betydligt högre för kärnkraft i jämförelse med exempelvis solenergi eller vindkraft. Dessutom är kärnkraften beroende av ett bränsle som måste brytas utomlands. Därmed borde en kWh el producerad av ett kärnkraftverk behöva bära högre kostnader i jämförelse med el producerad på andra sätt. Då är det väl konsumentens vilja att betala det högre priset som styr om det är ekonomiskt försvarbart när det bär sina totala kostnader.
Avslutningsvis, kul att du läst lite mer om sönderfallande stater, vi ser fram emot en diskussionslunch om Plan B!
Jag är inte övertygad. Ny kärnkraft är inte lönsam till dagens elpris utan subventionering, men det är väl knappast vindkraft och solenergi heller, eller?
Om allt skulle bära sina egna kostnader (även kol och olja) skulle priset på energi öka dramatiskt, tillslut skulle ju i alla fall ett energislag bli ekonomiskt försvarbart.
Det finns förövrigt gott om uran i Sverige ifall vi skulle vilja börja bryta det.
Att elpriset idag inte avspeglar den verkligen kostnaden för elproduktion är ingen nyhet. Men troligtvis kommer elpriset att höjas och exempelvis Björn Karlsson, Linköpings Universitet tror på att vi inom några år har elpriser i nivå med resten av Europa.
Så inom en inte allt för avlägsen framtid kanske inte all elproduktion behöva vara subventionerad. Vindkraft och solkraft är idag subventionerade men tanken är kanske inte att de alltid ska vara det utan att subventioneringen ses som ett måste för att få igång marknaden. Kärnkraften har varit på marknaden något längre än de förnybara elproducenterna men bär ändå vad vi erfar en totalt sett högre kostnad än den förnybara produktionen vid nyproduktion. Kanske är denna diskussion något vi kan få bättre insikt i då vi i nästa vecka träffar Linda Magnusson, VD för O2 vindel.
Bra artikel! – Ett hot och en möjlighet som bekymrar mig är att många har börjat prata om att vi har ont om tid – samtidigt som alla kör vidare på “business as usual” i sin vardag. Undrar om endera “bråttom” en intellektuell fråga, dvs vi har inte så bråttom egentligen men det är en spännande diskussion, eller om det fortfarande är väldigt få som ens pratar? Jag som rör mig i väldigt olika kretsar skulle gissa på det sistnämnda – vi är fortfarande långt ifrån en vettig nivå på mobilisering i frågan – kanske för att ingen har tid att tänka längre. Hur ska vi klara civilisationens största utmaningar när ingen orkar fokusera? När allt är nere på one-liners nivå? Jag tror att vi måste börja som ett förändringsledningsprojekt – någon måste visa ledarskap och våga berätta hur stora problemen är och hur de ska lösas. Men vem? Svårt att se det ledarskapet i politiken idag? Skulle det kunna vara någon annan roll?
PS angående kärnkraft fanns det en annan aspekt som gjorde intryck på mig i Lesters tal – han undrade vilka länder som skulle tillåtas ha kärnkraft och vilka som inte skulle tillåtas (ur ett vapen-perspektiv). Och vem som skull avgöra det?
Sylvia, tack för ditt inlägg. Precis som du skriver så behöver vi en snabb mobilisering och det är ju där den stora utmaningen ligger. Vi har idag miljövänligare teknik att byta till inom de flesta områdena så det är inte tekniken vi väntar på utan just viljan och kraftansträngningen att ta steget fullt ut. Men vi får inte glömma att utvecklingen inom förnybar energiteknik, energieffektivisering etc. går framåt och medvetenheten växer hela tiden så kanske ligger inte mobiliseringen så långt borta?