Om det är nåt jag gillar med onsdagar så är det att man får läsa Ny Teknik till frukosten. Igår fastnade jag för en artikel om Banverkets nya vindkraftverk. Utanför Alvesta testar Banverket tillsammans med Orion Infra vindkraftverk som drivs av luftströmmen från tågen som far förbi.
Hurra! Har alltid undrat varför man ska begränsa sig till traditionella vindkraftverk, när det ju egentligen uppstår vindströmmar lite överallt. Ifall man tänkte utanför lådan så skulle man kunna komma på alla möjliga ställen att sätta upp turbiner på. Mellan höga hus till exempel, där det ofta uppstår luftströmmar. Överhuvudtaget uppstår överskottsenergi lite varstans, inte bara i form av luftströmmar, som skulle kunna tas tillvara.
I framtiden tror jag att det kommer bli allt vanligare med den här typen av småskaliga energilösningar. Förnybar energi är bra på många sätt, men stora parker för energiproduktion kommer alltid påverka omgivningarna mer än små kraftverk integrerade i omgivningarna. Framförallt går dessa små kraftverk att applicera i bebyggelsen, och behöver inte inkräkta på orörd natur.

Kommentarer
Ha ha, jag gillade också den artikeln. Ny Teknik kan vara riktigt inspirerande ibland. Småskalig energiproduktion är väl heller inte lika direkt sårbar?
Läs gärna kommentarerna på Ny Teknik om denna artikel. I korthet: Kan det möjligen idén vara en tankevurpa?
Om man verkligen vill skapa energi av tågens fart vore det ju bäst att placera kraftverken på tågen och mata tillbaka strömmen till elmotorn. Men hur var det nu med evighetsmaskiner…………
Det behöver inte vara en begränsande tankevurpa. Självklart är det inte lönsamt att placera kraftverken på tågen såvida man inte “fäller ut dem” för inbromsning av tåget så att de matar tillbaka energin (finns säkerligen bättre teknik för detta än vindturbiner). Men en liten turbin på en stolpe borde vara marginell?